Människor lär hela tiden

Idag tänkte jag "filosofera" lite mer kring det här med lärande. Det är ett väldigt intressant begrepp, människor lär ju en hel massa saker hela tiden. Den intressanta frågan är väl kanske vilket lärande som sker.

Tänk dig in i att du finns i en situation där du är intresserad av det som sker, där det som sker omkring dig passar väl in i det du värderar i livet som meningsfullt. Tänk dig också att du dessutom blir utmanad av någon annan människa, eller av en spännande miljö. 

Jämför det med att du är fullständigt ointresserad av det som försiggår, det berör inte dig och ditt liv det minsta. Dessutom är ingen intresserad av att delge dig sådant som du är intresserad av, utan kör sitt eget race. Lägg till att du finns i en miljö som har ett och annat i övrigt att önska.

Kan du känna igen dig i de båda situationerna och föreställa dig vilket lärande som kan ske utifrån de båda scenarierna? Jag vet inte hur det är med dig, men jag har aldrig träffat en människa som säger: "Den här kursen var så oerhört tråkig och fullständigt ointressant för mig så jag lärde mig massor som jag kan ha nytta av!" Ja, kanske någon har sagt det i syfte att visa på hur man inte ska lägga upp en kurs, förstås.

Jag tror att alla som driver skola har en ambition att just deras skola ska vara en skola där eleverna känner lust att lära. Skillnaden mellan olika skolor kanske snarare ligger i vad man gör för att skapa en sådan skola. Vår utmaning är att se till att förutsättningar finns i form av kompetenta och engagerade lärare som kan tolka läroplanens mål och omsätta det i metodik som stöttar varje barns optimala lärande. Dessutom måste det finnas läromedel, traditionella såväl som i form av datorer och andra digitala verktyg samt en väl fungerande klassrumsmiljö (och då menar jag inte bara den fysiska miljön - ett trivsamt klimat är nog så viktigt).