Tankar kring globalisering och kompetens

Eftersom det inte kommit in så många frågor från er än, så fortsätter jag mitt "filosoferande" kring sådant som gäller pedagogisk grundsyn. 

De utmaningar som vi står inför idag som globala medborgare gör att det blir alltmer viktigt att vi utbildar våra barn och unga så att de kan bidra med sin kunskap för att säkerställa att jorden är en plats där det är möjligt att leva även i framtiden.

Idag förefaller världen vara liten. All tänkbar information och kommunikation finns bara sekunder ifrån oss genom ett knapptryck på datorn. Samtidigt verkar världen vara mycket större idag än förr, eftersom kunskapen om livet på jorden ständigt ökar. Denna paradox, att världen samtidigt förefaller vara liten och stor, kan ibland kännas övermäktig. Barn och unga kan känna sig vilsna när de letar efter möjligheter att skapa ett meningsfullt liv och skaffa sig erfarenheter genom lärande som innebär att de känner att de har makten i sitt liv.

I barns och ungdomars arbete med att skaffa sig en plats på denna jord, behöver vuxna (i skolan såväl som i hemmet och i övrigt) finnas till för dem så att de kan utveckla en stark identitet som är gångbar i ett längre perspektiv, vara med och forma identiteter som passar för att leva på 2000-talet (förresten, kanske inte en identitet, själv brukar jag plocka fram den Mia som passar för det sammanhang jag för tillfället finns i).

I en värld där det finns ett enormt utbud är det viktigt att barn och unga lär sig att göra val, att kunna argumentera för sina val och att lära sig agera på ett kompetent och meningsfullt sätt i demokratisk anda. De behöver få uppleva att intellektuellt arbete och kreativitet går hand i hand och att det är roligt att lära. Livskompetens innefattar naturligtvis det vi traditionellt kallar kunskap (det som kan mätas på prov), men det handlar också om personlig utveckling och möjligheten att agera på ett kompetent sätt i många avseenden, alltså om så mycket mer än att bara lära sig "skolkunskaper".

Det kanske låter "flummigt", men där vill jag påstå att det som skolan har i uppdrag att se till att eleverna lär sig enligt läroplanen handlar lika mycket om det jag skriver om livskompetens som att lära sig läsa, skriva, räkna och veta i vilket land London ligger. Det ena utesluter inte det andra. Det är bara det att vi talar väldigt ofta om "Var-ligger-London-kunskap" som viktig, och glömmer bort att läroplanen i hög grad poängterar fostran av demokratiska medborgare som är generösa, toleranta och ansvarstagande, har förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Ordagrant står det också så här på den första sidan i Lpo94: "Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling ska prägla skolans verksamhet" där det i texten också talas om vikten av kulturell mångfald och betydelsen av personliga ställningstaganden. 

Men... "Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt deltaga i samhällslivet. Den skall utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar" (Lpo 94, s 5). 

Det finns metoder för att arbeta aktivt med samhällets grundläggande värden och det finns andra sätt att utvärdera om ett lärande har skett än prov och statistiska beräkningar. Jag är väldigt glad att jag som forskare tvingats lära mig ett och annat om statistik, men jag menar att statistik bör användas för att mäta det som går att mäta på det sättet. Jag är inte helt säker på att man med statistik kan mäta om en elev är generös och tolerant.