Sommar!

Kom just hem från Thailand, 30 grader varmt och emellanåt 90% luftfuktighet. Monsun. Blåsigt. En vilsam resa där det fanns mycket lite att ägna sig åt mer än att läsa böcker. Förra gången jag var i Thailand bodde vi i ett hus. Jag handlade råvaror och lagade mat (ett stort intresse), men den här gången bodde vi i en bungalow på stranden och det fanns absolut inget att göra som hade med annars vardagliga rutiner att göra. Helt klart lugnar det ner livet en aning. Hade inte ens uppkoppling ibland och konstaterar att man måste inte kolla mailen varje dag. Livet går vidare ändå.

Har gjort lite efterforskningar vad gäller skolan. Vi får se var det landar. Hör av dig till www.sec-thailand.se om du har intresse av att det blir en skola i området runt Ban Phe. 

Nu tar jag sommarlov från bloggen. Ska försöka leva Thailandliv hemma i Sverige - dvs inte kolla mailen varje dag och avhålla mig från arbete. 

Kalkyl för medelsvensson och studenter

Jag hittade ett dokument från Statistiska Centralbyrån som beskriver Medelsvensson, och har roat mig med att göra en kalkyl.

I familjen medelsvensson finns två barn där föräldrarna tjänar 28.000 kr/mån respektive 22.000 kr/mån De har en disponibel inkomst på 32.000/mån (det står inget om barnbidrag, men man får förmoda att det ingår 2.200 kr barnbidrag i den summan). De betalar 8.000/mån för sitt boende, och efter att de betalat sina levnadskostnader blir det knappt en tusenlapp över.

I Thailand är levnadskostnaden ca 1/4 av den i Sverige, men då måste man betala för förskola/skola. Om vi antar att levnadskostnaden förutom boende är 7.500 kr/mån (rek. 5.000 - 10.000), betalar 4.000 kr/mån för boende och att de två barnens skolgång tillsammans kostar ca 7.500 kr/mån, så blir det ändå pengar över för att betala boendet hemma. Då skulle levnadskostnaderna under en månads semester vara 7.500 + 4.000 + 7.500 + 8.000 = 27.000. Familjen Medelsvensson skulle få 5.000 kr över (fast då är inte resan inräknad). Om man stannar i tre månader (sparad semester, eller föräldrarna kanske kan arbeta på distans?) och lyckas hyra ut sitt boende hemma så har man pengar till biljetterna också och ändå några tusenlappar över.

Om man istället antar att det är två föräldrar till ett barn där båda föräldrarna studerar och tar studielån, så har de en disponibel inkomst på 16.000 kr/mån, (om de inte sökt tilläggsbidrag/lån, för då har de runt 20.000 kr/mån eller mer att leva på). I Sverige är det svårt att få livet att gå runt för dem. De vill läsa på distans under en termin i Thailand. De hyr ut sin lägenhet hemma. De hyr lite billigare boende i Thailand och för 8.000 kr/mån kan de bo och leva. De betalar 4.000 kr/mån för barnets skolgång och får alltså 4.000 - 8.000 kr/mån över som de eventuellt kan lägga på att uppgradera boendet eller biljetter till Thailand. Om de t ex skriver en uppsats på minst 15 poäng, eller gör praktik i Thailand, kan de ansöka om bidrag till resan. 

Kalkyler är just bara kalkyler. Men det var ganska intressant att sitta och vända och vrida på siffrorna och upptäcka att medelsvenson och studerande faktiskt kan ha råd att ha sina barn i skola när de är i Thailand. Men allt är relativt, man kan göra av med mycket pengar i Thailand också. Fast det är svårare i området runt Ban Phe som fortfarande har en lägre kostnadsnivå än många andra platser i Thailand. Som exempel kan jag nämna när vi besökte en av de finaste restaurangerna utanför Ban Phe, Classic Forrest Spa & Restaurnat. Vi var 10 personer (varav två barn). Vi beställde fördrink, förrätt, huvudrätt, efterrätt och drack gott vin till maten. Notan slutade på ca 100 kr/person. Fruktansvärt dyrt! (om man jämför med att äta på restaurangerna i Ban Phe eller Laem Mae Phim).

Till intressenter

Har ni varit med om att inte komma överens med er dator? Igår skrev jag ett inlägg som bland annat handlade om livskompetens på riktigt, men också om att höra av dig om du är intresserad av att det blir en skola i området runt Ban Phe/Mae Phim. På grund av att min dator och jag inte kommer överens om hur känslig den här styrplattan ska vara, så råkade jag radera det.

Det var egentligen inte så mycket nytt jag skrev, men handlade om att vissa människor förefaller besitta livskompetens trots att de inte anser att skolan gav dem särskilt mycket av sådan kompetens som de använder i sitt dagliga liv och som gör att de har framgång på många olika plan i livet, alltså livskomptetens på riktigt med utgångspunkt i EUs nyckelkompetenser (se tidigare inlägg).

Men, jag vill gärna upprepa vikten av att du som är intresserad av att det bir en skola i området går in på www.sec-thailand.se och fyller i en intresseanmälan. I dagsläget är de intresseanmälningar vi får in det enda sätt att veta om det finns ett underlag att starta en skola. Vi har hört att det är många barnfamiljer som köpt hus i området, men vi vet alltså inte ännu om det finns tillräckligt stort intresse. Intresseanmälan är inte bindande. Du kan fylla i att du är intresserad, även om du inte själv har barn i skolåldern. Du kanske tänker dig att hyra ut ditt hus? Det kanske är en fördel att det finns en skola i området?

Skolplikt och plikter

Vi har nu varit i Thailand en vecka, långt ifrån alla plikter. Jobb, tvätt och disk existerar inte längre. Bara vara. Fast när jag tänker på det här med plikter, har jag svårt att se att jobbet hemma är en plikt. På jobbet har jag en alldeles speciell gemenskap med andra, vi delar så mycket, jag och mina kolleger. Ibland präglas vår gemenskap av harmoni, ibland av konflikt, men alltsammans är något som jag uppskattar som människa och som gör att jag utvecklas och lär mig nya saker hela tiden. Nej, mitt jobb är ingen plikt, det är en rättighet där jag önskar att alla människor hade rätten att ha ett anständigt jobb.

Jag kom att tänka på hur ordet plikt används i vårt språk. Värnplikt. Skolplikt. Värnplikt är en skyldighet. De män som tas ut till värnplikt måste infoga sig i systemet och är skyldiga att fullgöra sin plikt mot fosterlandet. Men skolplikt - är det en skyldighet eller rättighet? Det beror på hur man ser det, om man är förälder eller barn. För föräldrar är det en skyldighet att se till så att barnens skolgång blir tillgodoseddd, men för barn är det en rättighet att få gå i skolan.

1842 fick vi svensk folkskola där det var en skyldighet för föräldrar att se till att deras barn
fick gå i skolan. Vi hade sedan 1600-talet haft ett system som byggde på att husbonden undervisade alla på sin gård så de lärde sig läsa (katekesen), vilket prästen i byn examinerad genom att hålla husförhör, ett system som inte fungerade helt tillfredsställande. Många barn behövdes i produktionen för familjens överlevna), och deras undervisning kom i lämn. I och med folkskolan fick alla barn rätt att gå i skolan.

För de svenska föräldrar som väljer att vistas utomlands en tid kan hemundervisning vara den enda lösningen. Vi har inget i SVerige som heter hemundervisning (till skilnad mot USA), men om det inte finns några andra alternativ kan föräldrar undevisa sina barn hemma, skicka utförda uppgifter till någon i Sverige som bedömer om barnet tillägnat sig kunskaperna.

Om jag var tvungen, skulle jag undervisa mina barn hemma. Men även om jag är lärare, och tror att jag skulle fixa det bra, skulle jag inte anse att det var ett fullgott alternativ. Som föräldrer har man en speciell relation till sitt barn, där föräldrarna är de viktigaste personera i ett barns liv. Det är framförallt förädlrar som bidrar till hur barnet formar sin identitet, men lärare och andra vuxna, och möjligheten att ha gemenskap med andra barn, bidrar till ett annat slags identitetsformande. Tidigt vill barn vara självständiga, i viss mån distansera sig från sina föräldrar och utvecklas på sitt sätt. Det ingår likom i att vara människa att man skapa sig ett eget liv, egna relationer, ett eget tänkande - något som börjar tidigt. Därför skulle jag inte välja hemundervisning om det fanns alternativ. Skolan kom en gång till för att barn skulle lära sig sådant som det inte med automatik lär sig av sina föräldrar, att bidra med något annat än det som man som förälder kan erbjuda. Det är detta andra som jag menar är barns rättighet att få ta del av.

Veckans tänkvärda ord

Man kan inte lagstifta om vem som har rätt att ha kunskap. Man kan inte hindra människor från att lära (Handy, 1994).

YouTube och skolan

Ikväll har jag talat med en förälder som inte är så nöjd med den skolan som barnen gått i när de var på semester i utlandet nyligen. Semestern var fantastisk, men skolan hade ett och annat att önska - brist i lärarnas kompetens, brister i organisationen, ingen ordning och reda var några av de saker denna förälder  tog upp. Det låter som det man ofta hör om skolor i Sverige. Jag undrar vad ungdomarna här hemma säger om sin skola. 

Sedan åkte jag för att tanka bilen. Jag stötte på två 15-åriga killar som stod och hängde vid den lokala macken. Den ena säger:

- Vad ska vi göra nu då?

Jag ser min chans, och går fram och säger:

- Ni kan väl prata med mig lite. Kan inte ni berätta vad ni gör när ni är ute på Internet?

De bara tittar på mig, sådär lite konstigt. De känner ju inte mig.

- Är ni ute på YouTube nånting?

- Jaaa. Självklart!

- Tittar ni bara, eller lägger ni ut filmer också?

- Nä, det är både ock.

- Får ni göra filmer i skolan som ni lägger ut?

Fyra ögonbryn höjs och hakan trillar liksom ner lite grann. De ser ut som om de skulle vilja säga "är du inte klok", men de verkar vara väluppfostrade pojkar som inte säger sådana saker till en tant och svarar bara:

- Näää...inte i skolan.

- Ni kanske undrar varför jag frågar, men jag håller på och forskar om det här med varför skolan inte är så kul för ungdomar i er ålder.

- Wow! Bra att nån gör det. Det behövs verkligen!

Om inte skolan är en plats dit eleverna längtar att gå, så finns det en risk att de ägnar sig åt annat som de tycker är mer meningsfullt. Och om inte skolan är meningsfull för eleverna, så kommer den i längden inte att vara meningsfull för lärarna heller.

Lite svar - från diskussioner på andra forum

Det är ganska intressant det här med att starta en blogg - en hel del läser den, men få kommenterar i bloggen. Kommentarerna hamnar ibland på andra forum, antagligen sådana forum där man känner sig mer hemma för att diskutera. Det är helt OK - som ni kanske förstår använder jag också nätet till annat än att skriva på min egen blogg. Men det är kul att se att flera har hittat den! Hoppas ni fortsätter följa vad jag skriver - ska försöka variera innehållet så gott det går med lite utav varje (detaljer allteftersom de faller på plats). Följande är något av det jag snappat upp på annat forum. 

Diskussion 1: Att inrikta sig på skolpengen tycker jag är en bra idé. Varför kan en del kommuner låta skolpengen följa med och inte andra? Det handlar nog om vilken vilja man har i kommunen, och vilket tryck det är från föräldrar. Om skolpengen ska följa eleven, vad är det som hindrar att den följer eleven till Thailand, oavsett vilken kommun man bor i? Här borde föräldrar ligga på mer för att skapa en debatt i sin egen kommun.

Diskussion 2: När det gäller att hålla priserna nere så kommer jag senare den här månaden att presentera något av det som jag håller på och undersöker - dvs underlag för ekonomiska kalkyler. Låt mig bara säga så här - om man kan anses vara det som Statistiska Centralbyrån har kommit fram till är "Medelsvensson" (två löner, en på 22.000/mån och en på 28.000/mån) så borde det inte vara några problem att förlägga semestern till Thailand 6 veckor, låta barnen gå i svensk skola, betala boendet hemma och ändå få en slant över till sådant som man vill göra med familjen när man har semester.  

Diskussion 3: I dagsläget kanske det finns betydligt fler svenskar i Pattaya än i Ban Phe, men vi tror att svenskar mer och mer kommer att söka efter något annat sorts liv när de åker till Thailand än  det som finns på de traditionella turistorterna. Som det ser ut runt Ban Phe idag (en hel del internationell exploatering på gång - bland annat svensk - förhållandevis rent och snyggt, särskilt Laem Me Phim, enkla men MYCKET goda restauranger, samt mångaThailändska turister på helgerna, vilket borgar för att det förblir ganska genuint thailändskt) så är vi övertygade om att det är en riktig satsning att starta skola just här. Det här området kommer att växa snabbt! (jag är inte säker på att vi som har hus här vill det, men om området ändå exploateras så kan det väl vara en fördel om det finns en bra skola i området).  

Diskusison 4: Nej, det finns ingen sanktionerad svensk skola i Thailand, och frågan är om det någonsin kommer att bli en sådan. I ett inlägg nedan förklarar jag varför det troligtvis inte kommer att bli så. 

Det finns nog en anledning till att en av de största utlandsskolorna i världen (Sanuk School på Koh Lanta) inte heller har tillstånd. Men det betyder inte att undervisningen på svenska skolor bedrivs lite hur som helst. Jag tror att de flesta svenska skolor som finns i Thailand har bra standard och duktiga lärare. Men det är ingen av de andra skolorna som har det vi har - dvs två personer i ledningen som har erfarenheter av att vara med och arbeta tillsammans med några av de bästa skolorna och förskolorna i Sverige, driva IT-utveckling i skola och lärarutbilding, samt har goda kontakter med flera aktörer som bedriver skolutveckling i Sverige. Jag vill nog påstå att Lars-Eric och jag har en unik kombination. Vårt mål är inte att tjäna pengar, inte heller att kunna bosätta oss i Thailand och  starta en skola för att vi behöver försörja oss - vårt mål är att förverkliga en pedagogisk idé som handlar om att utbilda barn och unga för den kompetens som behövs för att leva på 2000-talet.

Diskussion 5: Någon föreslår "en svensk skola i Thailand, många filialer". Ja, det är en god idé. Från min sida finns samarbetsviljan - jag är helt för ett samarbete med andra svenska skolor i Thailand, och har också erbjudit mina erfarenheter och tjänster till en av de skolor som står i startgroparna och som startar höstterminen 2009. Men om det ska vara filialer - det tål att tänkas på. Om man är en filial  eller franchise så är man bunden att följa vissa regler. Jag skulle inte ha några problem med att "följa regler" om det var t ex Jensen Education eller Viktor Rydbergs skola som ville att vi startar en filial i Ban Phe (se tidigare inlägg). Det beror på att deras idéer till stor del sammanfaller med våra. Den pedagogiska idén är det absolut viktigaste - varför tror ni att jag ägnat så mycket tid åt att skriva om just den nedan? Samarbetsviljan med andra svenska skolor finns från vår sida, frågan är bara hur det ska se ut. Jag är positivt inställd till en community av svenska skolor i Thailand (hoppas isf bara att det löser sig med uppkoppling, även på öarna och på fastlandet efter kl 17.00 på dagarna). Men en community bygger på att det måste finnas ett gemensamt intresse för en gemensam idé där man över tid också formar ett gemensamt sätt att göra saker på. Vari består vårt gemensamma intresse för att ha en svensk skola i Thailand? Jag tycker det är en bra fråga att börja med om man skulle starta en comunity av något slag, och finns det andra som är intresserade så är jag mer än villig att samarbeta med andra svenska skolor i Thailand.

Två goda exempel på framgångsrika skolor

Imorgon bär det av till Thailand för min del. Jag ser fram emot att träffa mina kontakter på plats och få svar på en del av de frågor som hopar sig när man vill starta skola i Tahiland. Förhoppningsvis får jag mer information på plats än via Internet vilket jag hoppas kunna förmedla till er via bloggen. Men innan jag åker tänkte jag skriva lite om två friskolor i Sverige som har lyckats väldigt bra, trots att man som friskola oftast har mindre pengar att röra sig med då kommunen ofta gör vissa avdrag innan skolpengen flyttas över till friskolan (och en friskola får inte ta ut några avgifter från föräldrarna).

Det finns några mycket väl fungerande friskolor i Sverige, som kommunala skolor skulle kunna lära mycket av. Jag tänkte nämna två. Den ena är Jensen Education och den andra Viktor Rydbergs skolor. Lars-Eric Uneståhl, som är min samarbetspartner i  det här projektet har anknytning till båda dessa skolor. De två skolorna har lite olika inriktning, men båda driver sin verksamhet utifrån en vision och en tydlig pedagogisk idé.

Jensen Education har en pedagogisk idé som de kallar för Träning för verkligheten vilket innefattar kunskapsutveckling, personlig utveckling, ordning och uppförande och livsfärdigheter. "Genom en individanpassad pedagogik ger vi varje elev förutsättningar att klara av de utmaning som krävs för att nå egna mål och uppsatta kunskapsmål" (från hemsidan). De har vunnit flera utmärkelser.  Pesonalens, elevernas och föräldrarnas "nöjdhet" mäts på en femgradig skala där de får betyget 4,5. Jensen grundades 1996 och har idag utbildning för sammanlagt 4 300 elever, främst gymnasium och vuxenutbildning. Till hösten startar de en F-9 grundskola i Stockholms innerstad.

Viktor Rydberg skolor utgår ifrån att hjärnan vill ha roligt där verksamheten genomsyras av att akademiska prestationer och kreativitet går hand i hand. "Att med eleven i centrum förmedla kunskap med en pedagogik som utgår från elevens förutsättningar och hjälper eleven såväl att utveckla sina sociala och kreativa förmågor som att lägga en stabil grund för fortsatta studier i gymnasiet" (från hemsidan). Skolan startade av två mammor vars barn inte trivdes i skolan. Detta berättar de om i en intervju i förra månadens nummar av M Magasin (nr 5, 2008). Skolan har sedan dess kommit att bli något av en elitskola där de ungdomar som antas till gymnasiet har högsta möjliga betyg. Grundarna beklagar i viss mån detta, det var inte så det var tänkt från början. Men en friskola får inte välja vilka elever man tar emot. Grundskolan, Viktor Rydbergs Samskola, drivs sedan 2004 av VRG och har ca 500 elever. 

Syftet med skolan i Ban Phe är inte att starta en elitskola. Vi vill att det ska vara en skola för alla. I varje fall alla barn vars föräldrar är i området runt Ban Phe i Thailand under en längre eller kortare tid. Alla svenska föräldrar har inte möjlighet att semestra i Thailand, men en hel del föräldrar tar chansen att ge sig själva och sina barn en upplevelse för livet, kanske ta ut sin förldrarledighet och under en tid leva ett liv som inte är möjligt hemma. Ett liv som för de flesta är betydligt billigare än att leva i Sverige, även om det kostar att ha sina barn i svenska skola i Thailand.