Veckans tänkvärda ord

Every child is an artist. The problem is how to remain an artist once we grow up (Pablo Picasso)

Funderingar kring skolavgift

Idag tänkte jag spinna vidare på det här med avgifter. I Sverige är vi vana vid att skola är gratis, ända upp på universitetsnivå.  I förskolan har vi maxtaxa som är uträknat på 1-3% av inkomsten -max SEK 1260 för ett barn, och har man tre barn betalar man högst SEK 2575/mån. Vi kan också välja att ha våra barn i en privat förskola/skola och betalar inte något extra för det eftersom varje elev får med sig sin kommunala skolpeng.  

Jag fick ett reply mail efter att jag hade svarat på frågor kring avgifter till sådana som tagit kontakt via mail  (jag svarade ungefär på frågan som här i bloggen, se nedan). En mailskrivare säger att "med dom priserna kommer ni inte att få många elever" och menar att stannar man en längre tid kommer man att sköta sina barns skolgång själv. Han tror inte heller att så många kommer att stanna någon längre tid i området runt Ban Phe om det är de priserna (dvs som övriga svenska skolor i Thailand, SEK 700-1300/veckan/barn). 

Jag har full förståelse för att man tycker det är dyrt att betala ca SEK 1000/veckan för sitt barns skolgång, eftersom man inte betalar för skola i Sverige. Ska man betala måste man veta att det är en kvalitativt god skola. För vår del har vi inte bestämt några avgifter än, men det enda vi har att utgå ifrån när vi gör våra kalkyler är de avgifter som tas ut av andra svenska skolor i Thailand och internationella skolor. 

Det där med skolavgift beror ju på hur man ser på saken. I Sverige betalar vi inga avgifter "ur plånboken i fickan", men vi betalar en hel del till skolan via skatt. Skolan är Sveriges största arbetsplats och kostar en hel del för samhället. För pengar som kommer in via skatt ser kommunen till att det finns lokaler, lärare, rektorer, läromedel, städpersonal, matbespisning och  allt annat som kostar i en skolverksamhet. Alla måste bidra, så det gör ju inte "lika ont" som om vi tar pengarna ur egen ficka. 

Den skolpeng som tilldelas varje barn som går i grundskola i Sverige ligger i storleksordning 50 000 kr/år. Om vi säger att barnen går i skolan ca 40 veckor/år, betalar vi indirekt (via skatt) ca SEK 1500/veckan/barn. Detta kan jämföras med den dyraste svenska skolan i Thailand där det för helårsbarn kostar ca SEK 700/veckan/barn (alltså  billigare om man stannar längre tid).

Skolpengen ska följa eleven, vilket har gjort att vissa kommuner låter eleven ta med sig del av den summan om man stannar i utlandet längre tid än en vanlig semester. För er som bor i en sådan kommun bör det inte bli några problem, men det är som sagt endast ett 10-tal kommuner som gör så. Jag  tror det kommer att ändras när alltfler i framtiden väljer en längre utlandsvistelse - i Sverige kan ju föräldrar ta föräldraledigt och därmed passa på att vara någon annanstans i världen (där det är billigare att leva!). Man får också behålla barnbidraget, upp till 6 månader.

För dem som flyttat från Sverige väljer en del föräldrar att lösa barnens skolgång själva. Om man fortfarande betalar skatt i Sverige kan jag förså att det svider att betala för sina barns skolgång två gånger. När man väl flyttat utomlands är det ju upp till var och en, men i Sverige finns det inget som heter hemundervisning. Det finns skäl till det, men det tänker jag inte skriva om nu. Det får bli en annan gång.

Reggio Emilia-inspirerad förskola?

En del av er som skickat in intresseanmälan till oss har barn som ännu inte är i skolåldern. Finns det intresse för en förskola? Om det skulle bli en förskola, och om jag fick bestämma, så skulle den vara inspirerad av pedagogiken och filosofin i Reggio Emilia.

Reggio Emilia är en stad i norra Italien där hela kommunen är engagerad i de kommunala förskolorna. Reggio Emilias pedagogik bygger på delaktighet och utforskande och är i större grad ett förhållningssätt än en metod. Det finns en förskola i Bangkok som arbetar efter den här filosofin och många förskolor i Sverige. Sverige är det land som idag har störst erfarenhetsutbyte med Reggio Emilia.

Barn ses som intelligenta och kompetenta på olika sätt. Vi är alla olika, vi har inte alla samma slags intelligens, men alla är på något sätt intelligenta och kompetenta inom något område. Det finns ett värde i att människor är olika. "Ett barn har 100 språk" är ett uttryck som förknippas med Reggio Emilia, vilket innebär att människor har många olika sätt att uttrycka sig på.

Det estetiska i tillvaron tillmäts stort värde och barnen utmanas att producera fantastiska bilder tillsammans med konstnärer och pedagoger.

Begreppet "lyssnandets pedagogik" innebär att vara lyhörd för och respektera barns teorier, dvs hur barn uttrycker sina teorier om världen. När barn finns i ett sammanhang där de känner engagemang och är intresserade av det som händer, där läraren lyssnar in var barnet befinner sig, kan läraren och miljön utmana barnet att gå ett steg längre i sitt lärande.

I svensk förskola finns det inga individuella lärandemål där förskolebarn ska bedömas och utvärderas utifrån sina prestationer. Det gör det inte i Reggio heller. Målet är istället att skapa en verksamhet som stöttar barns lärande utifrån deras intressen där alla barn inte nödvändigtvis behöver göra samma sak. Utvärdering av verksamheten är centralt, men man bedömer inte enskilda barns prestationer, som man gör i skolan. 

Personalen arbetar mycket med dokumentation och reflekterar dagligen kring bilder och anteckningar som görs i den dagliga verksamheten, vilket innebär att det lärande som sker blir synligt på ett annat sätt än när man "bara pratar" om det. Många förskollärare vittnar om hur de har fått ny geist i sitt arbete efter att de börjat arbeta på det här sättet.

Om det finns intresse och underlag för en sådan förskoleverksamhet, kommer det kanske i framtiden att finnas två förskolor i Thailand som är inspirerade av förskolor i Italien. Reggio Emilias pedgogik och filosofi har faktiskt blivit en slags social, internationell rörelse där fler och fler länder (inte minst USA) upptäcker hur fantastiskt det kan vara att arbeta med små barn när man som pedagog intar ett annat förhållningssätt till såväl barns lärande som sitt eget. De förskollärare som jag träffar och som börjat arbeta på det här sättet har hittat ny arbetsglädje. 

Mål i skolan

En skola måste vara inriktad mot att eleverna ska nå läroplanens mål. Fast det är en ganska grannlaga uppgift i skolan, eftersom läroplanen har 749 mål. Men de flesta skolor har ju rätt lång tid på sig, närmare bestämt 10 år.

När jag är i skolan slås jag av att vissa mål är mycket enklare än andra när det gäller att bedöma elevernas prestationer. I kursplanen för matematik i årskurs 5 står det att: "Eleven ska kunna förstå och använda begreppen addition, subtraktion, multiplikation och division samt kunna upptäcka talmönster och bestämma obekanta tal i enkla former". Lätt som en plätt - jag ger dem ett prov. 

Och så kommer jag till kursplanen i samhällskunskap och då står det att ett mål att sträva mot är att eleverna: "Förstår orsakerna till internationella konflikter samt innebörd och konsekvenser av fredssträvan och internationell samverkan på olika områden". 

Häpp! Jag tror inte att jag själv har uppnått det målet. Jag konstaterar att det är inte lätt att vara lärare. Trots det finns det många lärare som lyckas med väldigt mycket. Så gott som alla elever lär sig multiplikationstabellen (förr eller senare, om de har gott stöd från lärare och föräldrar), och en del lär sig förstå orsakerna till internationella konflikter. Det senare är ju dock inte ett mål som alla måste uppnå, utan ett mål att sträva mot. Men visst vore det roligt att sätta ribban högt för alla!

Jag konstaterar att man kan  ha mycket idéer när man inte befinner sig i den så kallade "verkligheten". Verkligheten kanske visar upp en sida som jag idag inte har en aning om existerade. Men jag väljer att fortsätta tro på att det blir en skola i Ban Phe, och att jag äntligen får förverkliga mina pedagogiska idéer.  

Lärare som hört av sig

En del mycket kompetenta (och formellt behöriga) lärare har hört av sig och visat intresse för att eventuellt arbeta hos oss:

 

- En kvinnlig lärare som har arbetat i grundskolan i 29 år  (som jag personligen känner och enligt mig en mycket kompetent lärare)

- En manlig förskollärare som dessutom är utbildad inom media- och kommunikationsvetenskap och som arbetar i en Reggio Emilia-inspirerad förskola idag. Kan supporta både Mac och PC 

- En kvinnlig bildlärare som har arbetat som ateljerista på en Reggio Emilia-inspirerad förskola

- En kvinnlig lärare i matematik/naturvetenskap som examinerades 1981

- Två manliga rektorer, varav en dessutom är IT-pedagog

Vi har ännu inte fattat definitivt beslut om när skolan öppnar eftersom vi måste veta att vi har ett elevunderlag först. Men du får gärna höra av dig om du är behörig lärare och intresserad av att vi tar kontakt med dig när vi vet mer detaljerna kring skolan.

 

Vad EU anser är nyckelkompetenser

EU har definierat åtta nyckelkompetenser för livslångt lärande. Med kompetens menar EU kunskaper, färdigheter och attityder. Enligt EU är nyckelkompetenser det som människan behöver för personligt välbefinnande, för att kunna delta i sociala sammanhang och för att kunna vara en aktiv medborgare som är anställningsbar. 

Nyckelkompetenser fungerar på många olika plan, de kan överföras från ett sammanhang till ett annat och är en förutsättning för att ha framgång i kunskapssamhället.

Jaha, och vem vill inte ha framgång? (och då menar jag inte att framgång är lika med pengar). Det låter för mig i varje fall som att skolan borde titta lite närmare på vad dessa nyckelkompetenser är. Just lärare ägnas särskild uppmärksamhet i texten från EU (se länken). Innehållet är att det inte går att undervisa om nyckelkompetenser på ett traditionellt sätt. Lärare behöver lära sig att arbeta mer med varandra och tillsammans med lokala aktörer samt lära sig hantera  grupper som består av  väldigt olika barn som har olika förutsättningar av en eller annan anledning. Lärare behöver då kompetensutveckling så att de lär sig hantera nya utmaningar. 

Vilka är då nyckelkompetenserna?

- kommunikation på modersmålet

- kommunikation på främmande språk

- matematisk, teknisk och grundläggande vetenskaplig kompetens

- digital kompetens (yes! )

- lära att lära

- social och medborgerlig kompetens

- initiativförmåga och företagaranda

- kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer

Det tycker jag låter som att det ligger i linje med den skola som vi planerar för i Ban Phe. 

Tankar kring globalisering och kompetens

Eftersom det inte kommit in så många frågor från er än, så fortsätter jag mitt "filosoferande" kring sådant som gäller pedagogisk grundsyn. 

De utmaningar som vi står inför idag som globala medborgare gör att det blir alltmer viktigt att vi utbildar våra barn och unga så att de kan bidra med sin kunskap för att säkerställa att jorden är en plats där det är möjligt att leva även i framtiden.

Idag förefaller världen vara liten. All tänkbar information och kommunikation finns bara sekunder ifrån oss genom ett knapptryck på datorn. Samtidigt verkar världen vara mycket större idag än förr, eftersom kunskapen om livet på jorden ständigt ökar. Denna paradox, att världen samtidigt förefaller vara liten och stor, kan ibland kännas övermäktig. Barn och unga kan känna sig vilsna när de letar efter möjligheter att skapa ett meningsfullt liv och skaffa sig erfarenheter genom lärande som innebär att de känner att de har makten i sitt liv.

I barns och ungdomars arbete med att skaffa sig en plats på denna jord, behöver vuxna (i skolan såväl som i hemmet och i övrigt) finnas till för dem så att de kan utveckla en stark identitet som är gångbar i ett längre perspektiv, vara med och forma identiteter som passar för att leva på 2000-talet (förresten, kanske inte en identitet, själv brukar jag plocka fram den Mia som passar för det sammanhang jag för tillfället finns i).

I en värld där det finns ett enormt utbud är det viktigt att barn och unga lär sig att göra val, att kunna argumentera för sina val och att lära sig agera på ett kompetent och meningsfullt sätt i demokratisk anda. De behöver få uppleva att intellektuellt arbete och kreativitet går hand i hand och att det är roligt att lära. Livskompetens innefattar naturligtvis det vi traditionellt kallar kunskap (det som kan mätas på prov), men det handlar också om personlig utveckling och möjligheten att agera på ett kompetent sätt i många avseenden, alltså om så mycket mer än att bara lära sig "skolkunskaper".

Det kanske låter "flummigt", men där vill jag påstå att det som skolan har i uppdrag att se till att eleverna lär sig enligt läroplanen handlar lika mycket om det jag skriver om livskompetens som att lära sig läsa, skriva, räkna och veta i vilket land London ligger. Det ena utesluter inte det andra. Det är bara det att vi talar väldigt ofta om "Var-ligger-London-kunskap" som viktig, och glömmer bort att läroplanen i hög grad poängterar fostran av demokratiska medborgare som är generösa, toleranta och ansvarstagande, har förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Ordagrant står det också så här på den första sidan i Lpo94: "Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling ska prägla skolans verksamhet" där det i texten också talas om vikten av kulturell mångfald och betydelsen av personliga ställningstaganden. 

Men... "Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt deltaga i samhällslivet. Den skall utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar" (Lpo 94, s 5). 

Det finns metoder för att arbeta aktivt med samhällets grundläggande värden och det finns andra sätt att utvärdera om ett lärande har skett än prov och statistiska beräkningar. Jag är väldigt glad att jag som forskare tvingats lära mig ett och annat om statistik, men jag menar att statistik bör användas för att mäta det som går att mäta på det sättet. Jag är inte helt säker på att man med statistik kan mäta om en elev är generös och tolerant.  

Människor lär hela tiden

Idag tänkte jag "filosofera" lite mer kring det här med lärande. Det är ett väldigt intressant begrepp, människor lär ju en hel massa saker hela tiden. Den intressanta frågan är väl kanske vilket lärande som sker.

Tänk dig in i att du finns i en situation där du är intresserad av det som sker, där det som sker omkring dig passar väl in i det du värderar i livet som meningsfullt. Tänk dig också att du dessutom blir utmanad av någon annan människa, eller av en spännande miljö. 

Jämför det med att du är fullständigt ointresserad av det som försiggår, det berör inte dig och ditt liv det minsta. Dessutom är ingen intresserad av att delge dig sådant som du är intresserad av, utan kör sitt eget race. Lägg till att du finns i en miljö som har ett och annat i övrigt att önska.

Kan du känna igen dig i de båda situationerna och föreställa dig vilket lärande som kan ske utifrån de båda scenarierna? Jag vet inte hur det är med dig, men jag har aldrig träffat en människa som säger: "Den här kursen var så oerhört tråkig och fullständigt ointressant för mig så jag lärde mig massor som jag kan ha nytta av!" Ja, kanske någon har sagt det i syfte att visa på hur man inte ska lägga upp en kurs, förstås.

Jag tror att alla som driver skola har en ambition att just deras skola ska vara en skola där eleverna känner lust att lära. Skillnaden mellan olika skolor kanske snarare ligger i vad man gör för att skapa en sådan skola. Vår utmaning är att se till att förutsättningar finns i form av kompetenta och engagerade lärare som kan tolka läroplanens mål och omsätta det i metodik som stöttar varje barns optimala lärande. Dessutom måste det finnas läromedel, traditionella såväl som i form av datorer och andra digitala verktyg samt en väl fungerande klassrumsmiljö (och då menar jag inte bara den fysiska miljön - ett trivsamt klimat är nog så viktigt). 

Veckans tänkvärda ord

Kunskap kan delas, men den kan aldrig delas i två delar. Den som äger kunskapen behåller hela sin del samtidigt som någon annan får del av den (Handy, 1994).

Vilka kompetenser efterfrågas i samhället?

I mitt första inlägg (se nedan) ställde jag några frågor, bland annat "Vilket samhälle utbildar vi för?" och "Vilka kompetenser efterfrågas?". Det finns en hel del forskning kring detta, och därifrån hämtar jag följande sammanställning:

Samhället efterfrågar människor som...

- aktivt söker kunskap

- vill kontinuerlig utveckling

- tar vara på möjligheter

- är motiverade att lära

- kan fokusera uppsatta mål

- har positiv inställning

- kan anpassa sig

- är lojala

- kan delge andra sin kunskap

- är flexibla

- kan samarbeta

- kan se sammanhang

- är problemlösare

- är kreativa

- har goda kunskaper om omvärlden

- kritiskt ifrågasätter

Finns det något av det jag skriver ovan som du tycker är oviktigt att kunna? Är det så att skolan, generellt sett, idag utbildar barn och unga för att lära sig hur man skaffar sig kompetens inom områden som efterfrågas i samhället? Jag skulle vilja kalla det som står ovan för att ha livskompetens. Det finns mycket mer att inkludera i begreppet, men jag skulle kortfattat vilja påstå att intellektuellt arbete, kreativitet och personlig utveckling går hand i hand. 

Hur skapar man en sådan skola? Ja, framförallt så räcker det inte med att "bara snacka". Man måste ha konkreta metoder för hur det ska göras. Men det får bli mer om det en annan dag. Nu ska jag ägna tiden åt att bedöma lärarstudenters uppsatser - dvs de lärare som ska arbeta med våra barn i framtiden. Tillägnar de sig sådan kompetens som gör att de kan utbilda barn och unga för framtidens samhälle?  

Veckan som kommer...

Det är inte säkert att det är så många av er som är intresserade av att läsa om pedagogisk grundsyn, särskilt inte om det är långa inlägg (vi lärare har ofta en tendens att breda ut oss och ta väldigt mycket plats!).

Men...om du tillhör dem som tycker att det är intressant att veta vilken pedagogisk grundsyn som ligger bakom idén om en skola i Ban Phe i Thailand, kommer jag att lägga ut lite text de närmaste dagarna som beskriver  lärande och undervisning utifrån ett synsätt (därmed inte sagt att det inte finns andra sätt att se på saken). 

Det vore roligt om vi fick igång en diskussion, kommentera gärna!  

 

Framtidens skola i Thailand

Sedan några år tillbaka har jag intresserat mig för det som går under namnet Framtidens skola (trots att den redan finns!). Titta på filmen på länken så ser du lite av vad jag menar. Jag drömmer om att få arbeta i en miljö som är anpassat för att lära sig det man behöver nu och i framtiden, och skulle önska att skolan i Thailand kunde bli en sådan skola. Det är naturligtvis förknippat med kostnader, och i dagsläget har vi ingen aning om ifall det finns ett tillräckligt stort underlag för att driva igenom våra idéer. Men för att ni ska få en bild av vad jag menar, så tänkte jag bortse från ekonomi och spåna fritt.

I Framtidens klassrum har alla lärare gedigna IT-kunskaper. Digitala verktyg såsom bloggar, wikis, on-line communities, (mobiltelefoner?), serious games/datorspel, digitala bilder, film, podcasting, sådant som idag finns digitalt och som kan användas i undervisningen, bör vara naturliga läromedel i undervisningen. Det innebär att klassrummen måste vara försedda med digitala hjälpmedel och anpassade för att arbeta på ett annat sätt. 

"Dagens elever är annorlunda än dem som vårt utbildningssystem skapades för" (Prensky, 2001). De kallas av somliga för "digitala infödingar" medan vi andra är "digitala invandrare". De växer upp med helt andra förutsättningar än vi hade, och för dem är inte IT något som man använder vid speciella tillfällen - IT är en del av livet! Deras värld är för många vuxna okänd. Jag menar att vi måste besöka deras världar, undersöka vad det är som de finner så meningsfullt och omsätta den kunskapen så att vi kan möta barn och ungdomar på deras villkor. Genom att använda de digitala verktyg som ungdomarna själva använder kan vi utifrån den kunskap vi som lärare har om pedagogik och villkor för lärandet skapa en verksamhet som är anpassad för lärande på 2000-talet.

Har du sett Peter Tillbergs tavla "Blir du lönsam, lille vän?" Artikeln från DN är intressant, läs den gärna. Vad får det för konsekvenser att bedriva verksamhet för lärande i ett klassrum där barnen tittar varandra i nacken och läraren står framför dem (osynlig?). Är detta en miljö som gör oss kreativa? Som främjar samarbete? Där barnen aktivt söker kunskap? Där de blir motiverade att lära? Lär sig att kritiskt ifrågasätta? Var finns flexibiliteten? Få av dagens klassrum ser väl ut precis som på bilden, men idén om vad ett klassrum är och hur det ska se ut lever kvar, även om man har modernare möbler.

De flesta utlandsskolor som tar emot elever en kortare tid arbetar utifrån att eleverna har med sig uppgifter från sin lärare hemma. Jag skulle hellre se att de har med sig ett antal mål som vi ska arbeta mot under sin tid hos oss, och inte att de nödvändigtvis ska hinna till sidan 79 i boken. Är det någon som vill ha det så, kommer vi naturligtvis att se till att de har kommit fram till sidan 79 när de åker hem. Men om man arbetar målstyrt utifrån läroplanens mål så blir att nå målen en fråga om pedagogisk kompetens hos läraren där IT-verktyg är självklara hjälpmedel jämte andra mer traditionella läromedel. Varje barn skulle sedan arbeta med en digital portfolio som visar vad de gjort under sin tid i Thailand. 

Vill du att ditt barn ska gå i en sådan skola, eller ligger de här idéerna alltför långt bort ifrån "verkligheten"? Jag menar att  i en sådan skola vi kan träna våra barn för "verkligheten", att få kunskap och kompetens för livet och inte bara lära sig "skolkunskaper". 

  

Fråga - Skolverket och avgifter?

Några har frågat om skolavgiften. Vi kommer antagligen inte att kunna vara en skola med stöd från Skolverket eftersom de är mycket restriktiva med sådana tillstånd. Endast de skolor i områden där det bor ett större antal svenskar permanent och som är där för att de t ex har jobb på ett svenskt företag i utlandet eller arbetar på svensk ambassad får ett sådant tillstånd. DEt ska dessutom finnas minst 20 barn som går i skolan och finnas ett kontinuerligt behov av svensk skola över tid.

I vissa kommuner kan man få med sig skolpengen om man har för avsikt att komma tillbaka till sin gamla skola i Sverige och är utomlands tillfälligt. Det är ännu bara ca 10 kommuner som gör så. Kontakta skolkontoret i din kommun om du vill veta hur de ställer sig till att eleven får med sig skolpengen om ditt barn går i svensk skola utomlands.

I övrigt handlar det om att föräldrarna betalar för sina barns skolgång i Thailand. Jag har undersökt vad internationella samt svenska skolor tar ut för avgift, och i genomsnitt handlar det om ca 5000 Baht/vecka, ca 1000 svenska kronor. Några är dyrare, några billigare. Vi har inte fastställt avgifter, men det är väl troligt att det handlar om en summa i den storleksordningen. Vi startar inte skolan för att tjäna pengar, vi gör detta för att vi vill driva pedagogiska idéer, men det måste naturligtvis gå runt.

Ha gärna synpunkter och kom med kommentarer till hur du ställer dig till att betala för dina barns skolgång (vilket vi ju är ganska ovana vid i Sverige, till skillnad från andra länder).

Mia 

Ny skola i Thailand?

Tidigare i år lades en förfrågan ut på www.sec-thailand.se angående intresse för en svensk skola i området kring Ban Phe, Thailand. Vi har fått in en hel del svar, och eftersom de frågor som ställs kanske är intressant även för andra att ta del av kan det vara hög tid att upprätta en blogg. Ställ frågor, så försöker jag svara så gott det går.

Vi som planerar för skolan är jag, Mia Karlsson (Fil. Dr. i pedagogik) och  Lars-Eric Uneståhl (Fil. Dr. i psykologi - se www.slh.nu). Vi är i planeringsstadiet -  har lokaler och lärare som är intresserade av att arbeta i skolan, men det finns detaljer som återstår att lösa. Framförallt behöver vi veta att det finns föräldrar i  området som är intresserade av att ha sina barn i vår skola. 

Under årens lopp har jag ställt en hel del frågor kring vad skolan är till för. Hur hänger skolan ihop med livet? Vilket samhälle utbildar vi barn och unga för? Vilka kompetenser efterfrågas i framtiden? Hur skapar man en god lärandemiljö? Det finns mängder av frågor som man kan ställa sig kring en skolas utformning. Jag tror att ett tydligt pedagogiskt ledarskap är viktigt för att skapa en god skola. Jag drömmer om att få vara med och skapa en skola dit barnen längtar för att det är roligt att lära. 

I en sådan skola har lärarna en vilja att förstå barns och ungas världar, deras kultur och värden, deras drömmar om livet. En kompetent lärare är intresserad av att varje elev ska uppnå läroplanens mål, har en kompetens som innebär att han/hon kan anpassa pedagogiken till situationen och inte fastna i traditionella utbildningsmönster.

Om du är intresserad av att veta mer, titta in då och då på bloggen och kom gärna med frågor och förslag till diskussionsämnen. Jag kommer att försöka svara på era frågor samt göra inlägg som innebär att efterhand mejsla fram den pedagogiska grundsyn som kommer att prägla skolan (det blir antagligen också ett och annat inlägg kring den Thailändska byråkratin!)  

Mia Karlsson