Sommar!

Kom just hem från Thailand, 30 grader varmt och emellanåt 90% luftfuktighet. Monsun. Blåsigt. En vilsam resa där det fanns mycket lite att ägna sig åt mer än att läsa böcker. Förra gången jag var i Thailand bodde vi i ett hus. Jag handlade råvaror och lagade mat (ett stort intresse), men den här gången bodde vi i en bungalow på stranden och det fanns absolut inget att göra som hade med annars vardagliga rutiner att göra. Helt klart lugnar det ner livet en aning. Hade inte ens uppkoppling ibland och konstaterar att man måste inte kolla mailen varje dag. Livet går vidare ändå.

Har gjort lite efterforskningar vad gäller skolan. Vi får se var det landar. Hör av dig till www.sec-thailand.se om du har intresse av att det blir en skola i området runt Ban Phe. 

Nu tar jag sommarlov från bloggen. Ska försöka leva Thailandliv hemma i Sverige - dvs inte kolla mailen varje dag och avhålla mig från arbete. 

Kalkyl för medelsvensson och studenter

Jag hittade ett dokument från Statistiska Centralbyrån som beskriver Medelsvensson, och har roat mig med att göra en kalkyl.

I familjen medelsvensson finns två barn där föräldrarna tjänar 28.000 kr/mån respektive 22.000 kr/mån De har en disponibel inkomst på 32.000/mån (det står inget om barnbidrag, men man får förmoda att det ingår 2.200 kr barnbidrag i den summan). De betalar 8.000/mån för sitt boende, och efter att de betalat sina levnadskostnader blir det knappt en tusenlapp över.

I Thailand är levnadskostnaden ca 1/4 av den i Sverige, men då måste man betala för förskola/skola. Om vi antar att levnadskostnaden förutom boende är 7.500 kr/mån (rek. 5.000 - 10.000), betalar 4.000 kr/mån för boende och att de två barnens skolgång tillsammans kostar ca 7.500 kr/mån, så blir det ändå pengar över för att betala boendet hemma. Då skulle levnadskostnaderna under en månads semester vara 7.500 + 4.000 + 7.500 + 8.000 = 27.000. Familjen Medelsvensson skulle få 5.000 kr över (fast då är inte resan inräknad). Om man stannar i tre månader (sparad semester, eller föräldrarna kanske kan arbeta på distans?) och lyckas hyra ut sitt boende hemma så har man pengar till biljetterna också och ändå några tusenlappar över.

Om man istället antar att det är två föräldrar till ett barn där båda föräldrarna studerar och tar studielån, så har de en disponibel inkomst på 16.000 kr/mån, (om de inte sökt tilläggsbidrag/lån, för då har de runt 20.000 kr/mån eller mer att leva på). I Sverige är det svårt att få livet att gå runt för dem. De vill läsa på distans under en termin i Thailand. De hyr ut sin lägenhet hemma. De hyr lite billigare boende i Thailand och för 8.000 kr/mån kan de bo och leva. De betalar 4.000 kr/mån för barnets skolgång och får alltså 4.000 - 8.000 kr/mån över som de eventuellt kan lägga på att uppgradera boendet eller biljetter till Thailand. Om de t ex skriver en uppsats på minst 15 poäng, eller gör praktik i Thailand, kan de ansöka om bidrag till resan. 

Kalkyler är just bara kalkyler. Men det var ganska intressant att sitta och vända och vrida på siffrorna och upptäcka att medelsvenson och studerande faktiskt kan ha råd att ha sina barn i skola när de är i Thailand. Men allt är relativt, man kan göra av med mycket pengar i Thailand också. Fast det är svårare i området runt Ban Phe som fortfarande har en lägre kostnadsnivå än många andra platser i Thailand. Som exempel kan jag nämna när vi besökte en av de finaste restaurangerna utanför Ban Phe, Classic Forrest Spa & Restaurnat. Vi var 10 personer (varav två barn). Vi beställde fördrink, förrätt, huvudrätt, efterrätt och drack gott vin till maten. Notan slutade på ca 100 kr/person. Fruktansvärt dyrt! (om man jämför med att äta på restaurangerna i Ban Phe eller Laem Mae Phim).

Till intressenter

Har ni varit med om att inte komma överens med er dator? Igår skrev jag ett inlägg som bland annat handlade om livskompetens på riktigt, men också om att höra av dig om du är intresserad av att det blir en skola i området runt Ban Phe/Mae Phim. På grund av att min dator och jag inte kommer överens om hur känslig den här styrplattan ska vara, så råkade jag radera det.

Det var egentligen inte så mycket nytt jag skrev, men handlade om att vissa människor förefaller besitta livskompetens trots att de inte anser att skolan gav dem särskilt mycket av sådan kompetens som de använder i sitt dagliga liv och som gör att de har framgång på många olika plan i livet, alltså livskomptetens på riktigt med utgångspunkt i EUs nyckelkompetenser (se tidigare inlägg).

Men, jag vill gärna upprepa vikten av att du som är intresserad av att det bir en skola i området går in på www.sec-thailand.se och fyller i en intresseanmälan. I dagsläget är de intresseanmälningar vi får in det enda sätt att veta om det finns ett underlag att starta en skola. Vi har hört att det är många barnfamiljer som köpt hus i området, men vi vet alltså inte ännu om det finns tillräckligt stort intresse. Intresseanmälan är inte bindande. Du kan fylla i att du är intresserad, även om du inte själv har barn i skolåldern. Du kanske tänker dig att hyra ut ditt hus? Det kanske är en fördel att det finns en skola i området?

Skolplikt och plikter

Vi har nu varit i Thailand en vecka, långt ifrån alla plikter. Jobb, tvätt och disk existerar inte längre. Bara vara. Fast när jag tänker på det här med plikter, har jag svårt att se att jobbet hemma är en plikt. På jobbet har jag en alldeles speciell gemenskap med andra, vi delar så mycket, jag och mina kolleger. Ibland präglas vår gemenskap av harmoni, ibland av konflikt, men alltsammans är något som jag uppskattar som människa och som gör att jag utvecklas och lär mig nya saker hela tiden. Nej, mitt jobb är ingen plikt, det är en rättighet där jag önskar att alla människor hade rätten att ha ett anständigt jobb.

Jag kom att tänka på hur ordet plikt används i vårt språk. Värnplikt. Skolplikt. Värnplikt är en skyldighet. De män som tas ut till värnplikt måste infoga sig i systemet och är skyldiga att fullgöra sin plikt mot fosterlandet. Men skolplikt - är det en skyldighet eller rättighet? Det beror på hur man ser det, om man är förälder eller barn. För föräldrar är det en skyldighet att se till så att barnens skolgång blir tillgodoseddd, men för barn är det en rättighet att få gå i skolan.

1842 fick vi svensk folkskola där det var en skyldighet för föräldrar att se till att deras barn
fick gå i skolan. Vi hade sedan 1600-talet haft ett system som byggde på att husbonden undervisade alla på sin gård så de lärde sig läsa (katekesen), vilket prästen i byn examinerad genom att hålla husförhör, ett system som inte fungerade helt tillfredsställande. Många barn behövdes i produktionen för familjens överlevna), och deras undervisning kom i lämn. I och med folkskolan fick alla barn rätt att gå i skolan.

För de svenska föräldrar som väljer att vistas utomlands en tid kan hemundervisning vara den enda lösningen. Vi har inget i SVerige som heter hemundervisning (till skilnad mot USA), men om det inte finns några andra alternativ kan föräldrar undevisa sina barn hemma, skicka utförda uppgifter till någon i Sverige som bedömer om barnet tillägnat sig kunskaperna.

Om jag var tvungen, skulle jag undervisa mina barn hemma. Men även om jag är lärare, och tror att jag skulle fixa det bra, skulle jag inte anse att det var ett fullgott alternativ. Som föräldrer har man en speciell relation till sitt barn, där föräldrarna är de viktigaste personera i ett barns liv. Det är framförallt förädlrar som bidrar till hur barnet formar sin identitet, men lärare och andra vuxna, och möjligheten att ha gemenskap med andra barn, bidrar till ett annat slags identitetsformande. Tidigt vill barn vara självständiga, i viss mån distansera sig från sina föräldrar och utvecklas på sitt sätt. Det ingår likom i att vara människa att man skapa sig ett eget liv, egna relationer, ett eget tänkande - något som börjar tidigt. Därför skulle jag inte välja hemundervisning om det fanns alternativ. Skolan kom en gång till för att barn skulle lära sig sådant som det inte med automatik lär sig av sina föräldrar, att bidra med något annat än det som man som förälder kan erbjuda. Det är detta andra som jag menar är barns rättighet att få ta del av.

Veckans tänkvärda ord

Man kan inte lagstifta om vem som har rätt att ha kunskap. Man kan inte hindra människor från att lära (Handy, 1994).

YouTube och skolan

Ikväll har jag talat med en förälder som inte är så nöjd med den skolan som barnen gått i när de var på semester i utlandet nyligen. Semestern var fantastisk, men skolan hade ett och annat att önska - brist i lärarnas kompetens, brister i organisationen, ingen ordning och reda var några av de saker denna förälder  tog upp. Det låter som det man ofta hör om skolor i Sverige. Jag undrar vad ungdomarna här hemma säger om sin skola. 

Sedan åkte jag för att tanka bilen. Jag stötte på två 15-åriga killar som stod och hängde vid den lokala macken. Den ena säger:

- Vad ska vi göra nu då?

Jag ser min chans, och går fram och säger:

- Ni kan väl prata med mig lite. Kan inte ni berätta vad ni gör när ni är ute på Internet?

De bara tittar på mig, sådär lite konstigt. De känner ju inte mig.

- Är ni ute på YouTube nånting?

- Jaaa. Självklart!

- Tittar ni bara, eller lägger ni ut filmer också?

- Nä, det är både ock.

- Får ni göra filmer i skolan som ni lägger ut?

Fyra ögonbryn höjs och hakan trillar liksom ner lite grann. De ser ut som om de skulle vilja säga "är du inte klok", men de verkar vara väluppfostrade pojkar som inte säger sådana saker till en tant och svarar bara:

- Näää...inte i skolan.

- Ni kanske undrar varför jag frågar, men jag håller på och forskar om det här med varför skolan inte är så kul för ungdomar i er ålder.

- Wow! Bra att nån gör det. Det behövs verkligen!

Om inte skolan är en plats dit eleverna längtar att gå, så finns det en risk att de ägnar sig åt annat som de tycker är mer meningsfullt. Och om inte skolan är meningsfull för eleverna, så kommer den i längden inte att vara meningsfull för lärarna heller.

Lite svar - från diskussioner på andra forum

Det är ganska intressant det här med att starta en blogg - en hel del läser den, men få kommenterar i bloggen. Kommentarerna hamnar ibland på andra forum, antagligen sådana forum där man känner sig mer hemma för att diskutera. Det är helt OK - som ni kanske förstår använder jag också nätet till annat än att skriva på min egen blogg. Men det är kul att se att flera har hittat den! Hoppas ni fortsätter följa vad jag skriver - ska försöka variera innehållet så gott det går med lite utav varje (detaljer allteftersom de faller på plats). Följande är något av det jag snappat upp på annat forum. 

Diskussion 1: Att inrikta sig på skolpengen tycker jag är en bra idé. Varför kan en del kommuner låta skolpengen följa med och inte andra? Det handlar nog om vilken vilja man har i kommunen, och vilket tryck det är från föräldrar. Om skolpengen ska följa eleven, vad är det som hindrar att den följer eleven till Thailand, oavsett vilken kommun man bor i? Här borde föräldrar ligga på mer för att skapa en debatt i sin egen kommun.

Diskussion 2: När det gäller att hålla priserna nere så kommer jag senare den här månaden att presentera något av det som jag håller på och undersöker - dvs underlag för ekonomiska kalkyler. Låt mig bara säga så här - om man kan anses vara det som Statistiska Centralbyrån har kommit fram till är "Medelsvensson" (två löner, en på 22.000/mån och en på 28.000/mån) så borde det inte vara några problem att förlägga semestern till Thailand 6 veckor, låta barnen gå i svensk skola, betala boendet hemma och ändå få en slant över till sådant som man vill göra med familjen när man har semester.  

Diskussion 3: I dagsläget kanske det finns betydligt fler svenskar i Pattaya än i Ban Phe, men vi tror att svenskar mer och mer kommer att söka efter något annat sorts liv när de åker till Thailand än  det som finns på de traditionella turistorterna. Som det ser ut runt Ban Phe idag (en hel del internationell exploatering på gång - bland annat svensk - förhållandevis rent och snyggt, särskilt Laem Me Phim, enkla men MYCKET goda restauranger, samt mångaThailändska turister på helgerna, vilket borgar för att det förblir ganska genuint thailändskt) så är vi övertygade om att det är en riktig satsning att starta skola just här. Det här området kommer att växa snabbt! (jag är inte säker på att vi som har hus här vill det, men om området ändå exploateras så kan det väl vara en fördel om det finns en bra skola i området).  

Diskusison 4: Nej, det finns ingen sanktionerad svensk skola i Thailand, och frågan är om det någonsin kommer att bli en sådan. I ett inlägg nedan förklarar jag varför det troligtvis inte kommer att bli så. 

Det finns nog en anledning till att en av de största utlandsskolorna i världen (Sanuk School på Koh Lanta) inte heller har tillstånd. Men det betyder inte att undervisningen på svenska skolor bedrivs lite hur som helst. Jag tror att de flesta svenska skolor som finns i Thailand har bra standard och duktiga lärare. Men det är ingen av de andra skolorna som har det vi har - dvs två personer i ledningen som har erfarenheter av att vara med och arbeta tillsammans med några av de bästa skolorna och förskolorna i Sverige, driva IT-utveckling i skola och lärarutbilding, samt har goda kontakter med flera aktörer som bedriver skolutveckling i Sverige. Jag vill nog påstå att Lars-Eric och jag har en unik kombination. Vårt mål är inte att tjäna pengar, inte heller att kunna bosätta oss i Thailand och  starta en skola för att vi behöver försörja oss - vårt mål är att förverkliga en pedagogisk idé som handlar om att utbilda barn och unga för den kompetens som behövs för att leva på 2000-talet.

Diskussion 5: Någon föreslår "en svensk skola i Thailand, många filialer". Ja, det är en god idé. Från min sida finns samarbetsviljan - jag är helt för ett samarbete med andra svenska skolor i Thailand, och har också erbjudit mina erfarenheter och tjänster till en av de skolor som står i startgroparna och som startar höstterminen 2009. Men om det ska vara filialer - det tål att tänkas på. Om man är en filial  eller franchise så är man bunden att följa vissa regler. Jag skulle inte ha några problem med att "följa regler" om det var t ex Jensen Education eller Viktor Rydbergs skola som ville att vi startar en filial i Ban Phe (se tidigare inlägg). Det beror på att deras idéer till stor del sammanfaller med våra. Den pedagogiska idén är det absolut viktigaste - varför tror ni att jag ägnat så mycket tid åt att skriva om just den nedan? Samarbetsviljan med andra svenska skolor finns från vår sida, frågan är bara hur det ska se ut. Jag är positivt inställd till en community av svenska skolor i Thailand (hoppas isf bara att det löser sig med uppkoppling, även på öarna och på fastlandet efter kl 17.00 på dagarna). Men en community bygger på att det måste finnas ett gemensamt intresse för en gemensam idé där man över tid också formar ett gemensamt sätt att göra saker på. Vari består vårt gemensamma intresse för att ha en svensk skola i Thailand? Jag tycker det är en bra fråga att börja med om man skulle starta en comunity av något slag, och finns det andra som är intresserade så är jag mer än villig att samarbeta med andra svenska skolor i Thailand.

Två goda exempel på framgångsrika skolor

Imorgon bär det av till Thailand för min del. Jag ser fram emot att träffa mina kontakter på plats och få svar på en del av de frågor som hopar sig när man vill starta skola i Tahiland. Förhoppningsvis får jag mer information på plats än via Internet vilket jag hoppas kunna förmedla till er via bloggen. Men innan jag åker tänkte jag skriva lite om två friskolor i Sverige som har lyckats väldigt bra, trots att man som friskola oftast har mindre pengar att röra sig med då kommunen ofta gör vissa avdrag innan skolpengen flyttas över till friskolan (och en friskola får inte ta ut några avgifter från föräldrarna).

Det finns några mycket väl fungerande friskolor i Sverige, som kommunala skolor skulle kunna lära mycket av. Jag tänkte nämna två. Den ena är Jensen Education och den andra Viktor Rydbergs skolor. Lars-Eric Uneståhl, som är min samarbetspartner i  det här projektet har anknytning till båda dessa skolor. De två skolorna har lite olika inriktning, men båda driver sin verksamhet utifrån en vision och en tydlig pedagogisk idé.

Jensen Education har en pedagogisk idé som de kallar för Träning för verkligheten vilket innefattar kunskapsutveckling, personlig utveckling, ordning och uppförande och livsfärdigheter. "Genom en individanpassad pedagogik ger vi varje elev förutsättningar att klara av de utmaning som krävs för att nå egna mål och uppsatta kunskapsmål" (från hemsidan). De har vunnit flera utmärkelser.  Pesonalens, elevernas och föräldrarnas "nöjdhet" mäts på en femgradig skala där de får betyget 4,5. Jensen grundades 1996 och har idag utbildning för sammanlagt 4 300 elever, främst gymnasium och vuxenutbildning. Till hösten startar de en F-9 grundskola i Stockholms innerstad.

Viktor Rydberg skolor utgår ifrån att hjärnan vill ha roligt där verksamheten genomsyras av att akademiska prestationer och kreativitet går hand i hand. "Att med eleven i centrum förmedla kunskap med en pedagogik som utgår från elevens förutsättningar och hjälper eleven såväl att utveckla sina sociala och kreativa förmågor som att lägga en stabil grund för fortsatta studier i gymnasiet" (från hemsidan). Skolan startade av två mammor vars barn inte trivdes i skolan. Detta berättar de om i en intervju i förra månadens nummar av M Magasin (nr 5, 2008). Skolan har sedan dess kommit att bli något av en elitskola där de ungdomar som antas till gymnasiet har högsta möjliga betyg. Grundarna beklagar i viss mån detta, det var inte så det var tänkt från början. Men en friskola får inte välja vilka elever man tar emot. Grundskolan, Viktor Rydbergs Samskola, drivs sedan 2004 av VRG och har ca 500 elever. 

Syftet med skolan i Ban Phe är inte att starta en elitskola. Vi vill att det ska vara en skola för alla. I varje fall alla barn vars föräldrar är i området runt Ban Phe i Thailand under en längre eller kortare tid. Alla svenska föräldrar har inte möjlighet att semestra i Thailand, men en hel del föräldrar tar chansen att ge sig själva och sina barn en upplevelse för livet, kanske ta ut sin förldrarledighet och under en tid leva ett liv som inte är möjligt hemma. Ett liv som för de flesta är betydligt billigare än att leva i Sverige, även om det kostar att ha sina barn i svenska skola i Thailand. 

  

Veckans tänkvärda ord

Every child is an artist. The problem is how to remain an artist once we grow up (Pablo Picasso)

Funderingar kring skolavgift

Idag tänkte jag spinna vidare på det här med avgifter. I Sverige är vi vana vid att skola är gratis, ända upp på universitetsnivå.  I förskolan har vi maxtaxa som är uträknat på 1-3% av inkomsten -max SEK 1260 för ett barn, och har man tre barn betalar man högst SEK 2575/mån. Vi kan också välja att ha våra barn i en privat förskola/skola och betalar inte något extra för det eftersom varje elev får med sig sin kommunala skolpeng.  

Jag fick ett reply mail efter att jag hade svarat på frågor kring avgifter till sådana som tagit kontakt via mail  (jag svarade ungefär på frågan som här i bloggen, se nedan). En mailskrivare säger att "med dom priserna kommer ni inte att få många elever" och menar att stannar man en längre tid kommer man att sköta sina barns skolgång själv. Han tror inte heller att så många kommer att stanna någon längre tid i området runt Ban Phe om det är de priserna (dvs som övriga svenska skolor i Thailand, SEK 700-1300/veckan/barn). 

Jag har full förståelse för att man tycker det är dyrt att betala ca SEK 1000/veckan för sitt barns skolgång, eftersom man inte betalar för skola i Sverige. Ska man betala måste man veta att det är en kvalitativt god skola. För vår del har vi inte bestämt några avgifter än, men det enda vi har att utgå ifrån när vi gör våra kalkyler är de avgifter som tas ut av andra svenska skolor i Thailand och internationella skolor. 

Det där med skolavgift beror ju på hur man ser på saken. I Sverige betalar vi inga avgifter "ur plånboken i fickan", men vi betalar en hel del till skolan via skatt. Skolan är Sveriges största arbetsplats och kostar en hel del för samhället. För pengar som kommer in via skatt ser kommunen till att det finns lokaler, lärare, rektorer, läromedel, städpersonal, matbespisning och  allt annat som kostar i en skolverksamhet. Alla måste bidra, så det gör ju inte "lika ont" som om vi tar pengarna ur egen ficka. 

Den skolpeng som tilldelas varje barn som går i grundskola i Sverige ligger i storleksordning 50 000 kr/år. Om vi säger att barnen går i skolan ca 40 veckor/år, betalar vi indirekt (via skatt) ca SEK 1500/veckan/barn. Detta kan jämföras med den dyraste svenska skolan i Thailand där det för helårsbarn kostar ca SEK 700/veckan/barn (alltså  billigare om man stannar längre tid).

Skolpengen ska följa eleven, vilket har gjort att vissa kommuner låter eleven ta med sig del av den summan om man stannar i utlandet längre tid än en vanlig semester. För er som bor i en sådan kommun bör det inte bli några problem, men det är som sagt endast ett 10-tal kommuner som gör så. Jag  tror det kommer att ändras när alltfler i framtiden väljer en längre utlandsvistelse - i Sverige kan ju föräldrar ta föräldraledigt och därmed passa på att vara någon annanstans i världen (där det är billigare att leva!). Man får också behålla barnbidraget, upp till 6 månader.

För dem som flyttat från Sverige väljer en del föräldrar att lösa barnens skolgång själva. Om man fortfarande betalar skatt i Sverige kan jag förså att det svider att betala för sina barns skolgång två gånger. När man väl flyttat utomlands är det ju upp till var och en, men i Sverige finns det inget som heter hemundervisning. Det finns skäl till det, men det tänker jag inte skriva om nu. Det får bli en annan gång.

Reggio Emilia-inspirerad förskola?

En del av er som skickat in intresseanmälan till oss har barn som ännu inte är i skolåldern. Finns det intresse för en förskola? Om det skulle bli en förskola, och om jag fick bestämma, så skulle den vara inspirerad av pedagogiken och filosofin i Reggio Emilia.

Reggio Emilia är en stad i norra Italien där hela kommunen är engagerad i de kommunala förskolorna. Reggio Emilias pedagogik bygger på delaktighet och utforskande och är i större grad ett förhållningssätt än en metod. Det finns en förskola i Bangkok som arbetar efter den här filosofin och många förskolor i Sverige. Sverige är det land som idag har störst erfarenhetsutbyte med Reggio Emilia.

Barn ses som intelligenta och kompetenta på olika sätt. Vi är alla olika, vi har inte alla samma slags intelligens, men alla är på något sätt intelligenta och kompetenta inom något område. Det finns ett värde i att människor är olika. "Ett barn har 100 språk" är ett uttryck som förknippas med Reggio Emilia, vilket innebär att människor har många olika sätt att uttrycka sig på.

Det estetiska i tillvaron tillmäts stort värde och barnen utmanas att producera fantastiska bilder tillsammans med konstnärer och pedagoger.

Begreppet "lyssnandets pedagogik" innebär att vara lyhörd för och respektera barns teorier, dvs hur barn uttrycker sina teorier om världen. När barn finns i ett sammanhang där de känner engagemang och är intresserade av det som händer, där läraren lyssnar in var barnet befinner sig, kan läraren och miljön utmana barnet att gå ett steg längre i sitt lärande.

I svensk förskola finns det inga individuella lärandemål där förskolebarn ska bedömas och utvärderas utifrån sina prestationer. Det gör det inte i Reggio heller. Målet är istället att skapa en verksamhet som stöttar barns lärande utifrån deras intressen där alla barn inte nödvändigtvis behöver göra samma sak. Utvärdering av verksamheten är centralt, men man bedömer inte enskilda barns prestationer, som man gör i skolan. 

Personalen arbetar mycket med dokumentation och reflekterar dagligen kring bilder och anteckningar som görs i den dagliga verksamheten, vilket innebär att det lärande som sker blir synligt på ett annat sätt än när man "bara pratar" om det. Många förskollärare vittnar om hur de har fått ny geist i sitt arbete efter att de börjat arbeta på det här sättet.

Om det finns intresse och underlag för en sådan förskoleverksamhet, kommer det kanske i framtiden att finnas två förskolor i Thailand som är inspirerade av förskolor i Italien. Reggio Emilias pedgogik och filosofi har faktiskt blivit en slags social, internationell rörelse där fler och fler länder (inte minst USA) upptäcker hur fantastiskt det kan vara att arbeta med små barn när man som pedagog intar ett annat förhållningssätt till såväl barns lärande som sitt eget. De förskollärare som jag träffar och som börjat arbeta på det här sättet har hittat ny arbetsglädje. 

Mål i skolan

En skola måste vara inriktad mot att eleverna ska nå läroplanens mål. Fast det är en ganska grannlaga uppgift i skolan, eftersom läroplanen har 749 mål. Men de flesta skolor har ju rätt lång tid på sig, närmare bestämt 10 år.

När jag är i skolan slås jag av att vissa mål är mycket enklare än andra när det gäller att bedöma elevernas prestationer. I kursplanen för matematik i årskurs 5 står det att: "Eleven ska kunna förstå och använda begreppen addition, subtraktion, multiplikation och division samt kunna upptäcka talmönster och bestämma obekanta tal i enkla former". Lätt som en plätt - jag ger dem ett prov. 

Och så kommer jag till kursplanen i samhällskunskap och då står det att ett mål att sträva mot är att eleverna: "Förstår orsakerna till internationella konflikter samt innebörd och konsekvenser av fredssträvan och internationell samverkan på olika områden". 

Häpp! Jag tror inte att jag själv har uppnått det målet. Jag konstaterar att det är inte lätt att vara lärare. Trots det finns det många lärare som lyckas med väldigt mycket. Så gott som alla elever lär sig multiplikationstabellen (förr eller senare, om de har gott stöd från lärare och föräldrar), och en del lär sig förstå orsakerna till internationella konflikter. Det senare är ju dock inte ett mål som alla måste uppnå, utan ett mål att sträva mot. Men visst vore det roligt att sätta ribban högt för alla!

Jag konstaterar att man kan  ha mycket idéer när man inte befinner sig i den så kallade "verkligheten". Verkligheten kanske visar upp en sida som jag idag inte har en aning om existerade. Men jag väljer att fortsätta tro på att det blir en skola i Ban Phe, och att jag äntligen får förverkliga mina pedagogiska idéer.  

Lärare som hört av sig

En del mycket kompetenta (och formellt behöriga) lärare har hört av sig och visat intresse för att eventuellt arbeta hos oss:

 

- En kvinnlig lärare som har arbetat i grundskolan i 29 år  (som jag personligen känner och enligt mig en mycket kompetent lärare)

- En manlig förskollärare som dessutom är utbildad inom media- och kommunikationsvetenskap och som arbetar i en Reggio Emilia-inspirerad förskola idag. Kan supporta både Mac och PC 

- En kvinnlig bildlärare som har arbetat som ateljerista på en Reggio Emilia-inspirerad förskola

- En kvinnlig lärare i matematik/naturvetenskap som examinerades 1981

- Två manliga rektorer, varav en dessutom är IT-pedagog

Vi har ännu inte fattat definitivt beslut om när skolan öppnar eftersom vi måste veta att vi har ett elevunderlag först. Men du får gärna höra av dig om du är behörig lärare och intresserad av att vi tar kontakt med dig när vi vet mer detaljerna kring skolan.

 

Vad EU anser är nyckelkompetenser

EU har definierat åtta nyckelkompetenser för livslångt lärande. Med kompetens menar EU kunskaper, färdigheter och attityder. Enligt EU är nyckelkompetenser det som människan behöver för personligt välbefinnande, för att kunna delta i sociala sammanhang och för att kunna vara en aktiv medborgare som är anställningsbar. 

Nyckelkompetenser fungerar på många olika plan, de kan överföras från ett sammanhang till ett annat och är en förutsättning för att ha framgång i kunskapssamhället.

Jaha, och vem vill inte ha framgång? (och då menar jag inte att framgång är lika med pengar). Det låter för mig i varje fall som att skolan borde titta lite närmare på vad dessa nyckelkompetenser är. Just lärare ägnas särskild uppmärksamhet i texten från EU (se länken). Innehållet är att det inte går att undervisa om nyckelkompetenser på ett traditionellt sätt. Lärare behöver lära sig att arbeta mer med varandra och tillsammans med lokala aktörer samt lära sig hantera  grupper som består av  väldigt olika barn som har olika förutsättningar av en eller annan anledning. Lärare behöver då kompetensutveckling så att de lär sig hantera nya utmaningar. 

Vilka är då nyckelkompetenserna?

- kommunikation på modersmålet

- kommunikation på främmande språk

- matematisk, teknisk och grundläggande vetenskaplig kompetens

- digital kompetens (yes! )

- lära att lära

- social och medborgerlig kompetens

- initiativförmåga och företagaranda

- kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer

Det tycker jag låter som att det ligger i linje med den skola som vi planerar för i Ban Phe. 

Tankar kring globalisering och kompetens

Eftersom det inte kommit in så många frågor från er än, så fortsätter jag mitt "filosoferande" kring sådant som gäller pedagogisk grundsyn. 

De utmaningar som vi står inför idag som globala medborgare gör att det blir alltmer viktigt att vi utbildar våra barn och unga så att de kan bidra med sin kunskap för att säkerställa att jorden är en plats där det är möjligt att leva även i framtiden.

Idag förefaller världen vara liten. All tänkbar information och kommunikation finns bara sekunder ifrån oss genom ett knapptryck på datorn. Samtidigt verkar världen vara mycket större idag än förr, eftersom kunskapen om livet på jorden ständigt ökar. Denna paradox, att världen samtidigt förefaller vara liten och stor, kan ibland kännas övermäktig. Barn och unga kan känna sig vilsna när de letar efter möjligheter att skapa ett meningsfullt liv och skaffa sig erfarenheter genom lärande som innebär att de känner att de har makten i sitt liv.

I barns och ungdomars arbete med att skaffa sig en plats på denna jord, behöver vuxna (i skolan såväl som i hemmet och i övrigt) finnas till för dem så att de kan utveckla en stark identitet som är gångbar i ett längre perspektiv, vara med och forma identiteter som passar för att leva på 2000-talet (förresten, kanske inte en identitet, själv brukar jag plocka fram den Mia som passar för det sammanhang jag för tillfället finns i).

I en värld där det finns ett enormt utbud är det viktigt att barn och unga lär sig att göra val, att kunna argumentera för sina val och att lära sig agera på ett kompetent och meningsfullt sätt i demokratisk anda. De behöver få uppleva att intellektuellt arbete och kreativitet går hand i hand och att det är roligt att lära. Livskompetens innefattar naturligtvis det vi traditionellt kallar kunskap (det som kan mätas på prov), men det handlar också om personlig utveckling och möjligheten att agera på ett kompetent sätt i många avseenden, alltså om så mycket mer än att bara lära sig "skolkunskaper".

Det kanske låter "flummigt", men där vill jag påstå att det som skolan har i uppdrag att se till att eleverna lär sig enligt läroplanen handlar lika mycket om det jag skriver om livskompetens som att lära sig läsa, skriva, räkna och veta i vilket land London ligger. Det ena utesluter inte det andra. Det är bara det att vi talar väldigt ofta om "Var-ligger-London-kunskap" som viktig, och glömmer bort att läroplanen i hög grad poängterar fostran av demokratiska medborgare som är generösa, toleranta och ansvarstagande, har förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Ordagrant står det också så här på den första sidan i Lpo94: "Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling ska prägla skolans verksamhet" där det i texten också talas om vikten av kulturell mångfald och betydelsen av personliga ställningstaganden. 

Men... "Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt deltaga i samhällslivet. Den skall utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar" (Lpo 94, s 5). 

Det finns metoder för att arbeta aktivt med samhällets grundläggande värden och det finns andra sätt att utvärdera om ett lärande har skett än prov och statistiska beräkningar. Jag är väldigt glad att jag som forskare tvingats lära mig ett och annat om statistik, men jag menar att statistik bör användas för att mäta det som går att mäta på det sättet. Jag är inte helt säker på att man med statistik kan mäta om en elev är generös och tolerant.  

Människor lär hela tiden

Idag tänkte jag "filosofera" lite mer kring det här med lärande. Det är ett väldigt intressant begrepp, människor lär ju en hel massa saker hela tiden. Den intressanta frågan är väl kanske vilket lärande som sker.

Tänk dig in i att du finns i en situation där du är intresserad av det som sker, där det som sker omkring dig passar väl in i det du värderar i livet som meningsfullt. Tänk dig också att du dessutom blir utmanad av någon annan människa, eller av en spännande miljö. 

Jämför det med att du är fullständigt ointresserad av det som försiggår, det berör inte dig och ditt liv det minsta. Dessutom är ingen intresserad av att delge dig sådant som du är intresserad av, utan kör sitt eget race. Lägg till att du finns i en miljö som har ett och annat i övrigt att önska.

Kan du känna igen dig i de båda situationerna och föreställa dig vilket lärande som kan ske utifrån de båda scenarierna? Jag vet inte hur det är med dig, men jag har aldrig träffat en människa som säger: "Den här kursen var så oerhört tråkig och fullständigt ointressant för mig så jag lärde mig massor som jag kan ha nytta av!" Ja, kanske någon har sagt det i syfte att visa på hur man inte ska lägga upp en kurs, förstås.

Jag tror att alla som driver skola har en ambition att just deras skola ska vara en skola där eleverna känner lust att lära. Skillnaden mellan olika skolor kanske snarare ligger i vad man gör för att skapa en sådan skola. Vår utmaning är att se till att förutsättningar finns i form av kompetenta och engagerade lärare som kan tolka läroplanens mål och omsätta det i metodik som stöttar varje barns optimala lärande. Dessutom måste det finnas läromedel, traditionella såväl som i form av datorer och andra digitala verktyg samt en väl fungerande klassrumsmiljö (och då menar jag inte bara den fysiska miljön - ett trivsamt klimat är nog så viktigt). 

Veckans tänkvärda ord

Kunskap kan delas, men den kan aldrig delas i två delar. Den som äger kunskapen behåller hela sin del samtidigt som någon annan får del av den (Handy, 1994).

Vilka kompetenser efterfrågas i samhället?

I mitt första inlägg (se nedan) ställde jag några frågor, bland annat "Vilket samhälle utbildar vi för?" och "Vilka kompetenser efterfrågas?". Det finns en hel del forskning kring detta, och därifrån hämtar jag följande sammanställning:

Samhället efterfrågar människor som...

- aktivt söker kunskap

- vill kontinuerlig utveckling

- tar vara på möjligheter

- är motiverade att lära

- kan fokusera uppsatta mål

- har positiv inställning

- kan anpassa sig

- är lojala

- kan delge andra sin kunskap

- är flexibla

- kan samarbeta

- kan se sammanhang

- är problemlösare

- är kreativa

- har goda kunskaper om omvärlden

- kritiskt ifrågasätter

Finns det något av det jag skriver ovan som du tycker är oviktigt att kunna? Är det så att skolan, generellt sett, idag utbildar barn och unga för att lära sig hur man skaffar sig kompetens inom områden som efterfrågas i samhället? Jag skulle vilja kalla det som står ovan för att ha livskompetens. Det finns mycket mer att inkludera i begreppet, men jag skulle kortfattat vilja påstå att intellektuellt arbete, kreativitet och personlig utveckling går hand i hand. 

Hur skapar man en sådan skola? Ja, framförallt så räcker det inte med att "bara snacka". Man måste ha konkreta metoder för hur det ska göras. Men det får bli mer om det en annan dag. Nu ska jag ägna tiden åt att bedöma lärarstudenters uppsatser - dvs de lärare som ska arbeta med våra barn i framtiden. Tillägnar de sig sådan kompetens som gör att de kan utbilda barn och unga för framtidens samhälle?  

Veckan som kommer...

Det är inte säkert att det är så många av er som är intresserade av att läsa om pedagogisk grundsyn, särskilt inte om det är långa inlägg (vi lärare har ofta en tendens att breda ut oss och ta väldigt mycket plats!).

Men...om du tillhör dem som tycker att det är intressant att veta vilken pedagogisk grundsyn som ligger bakom idén om en skola i Ban Phe i Thailand, kommer jag att lägga ut lite text de närmaste dagarna som beskriver  lärande och undervisning utifrån ett synsätt (därmed inte sagt att det inte finns andra sätt att se på saken). 

Det vore roligt om vi fick igång en diskussion, kommentera gärna!  

 

Framtidens skola i Thailand

Sedan några år tillbaka har jag intresserat mig för det som går under namnet Framtidens skola (trots att den redan finns!). Titta på filmen på länken så ser du lite av vad jag menar. Jag drömmer om att få arbeta i en miljö som är anpassat för att lära sig det man behöver nu och i framtiden, och skulle önska att skolan i Thailand kunde bli en sådan skola. Det är naturligtvis förknippat med kostnader, och i dagsläget har vi ingen aning om ifall det finns ett tillräckligt stort underlag för att driva igenom våra idéer. Men för att ni ska få en bild av vad jag menar, så tänkte jag bortse från ekonomi och spåna fritt.

I Framtidens klassrum har alla lärare gedigna IT-kunskaper. Digitala verktyg såsom bloggar, wikis, on-line communities, (mobiltelefoner?), serious games/datorspel, digitala bilder, film, podcasting, sådant som idag finns digitalt och som kan användas i undervisningen, bör vara naturliga läromedel i undervisningen. Det innebär att klassrummen måste vara försedda med digitala hjälpmedel och anpassade för att arbeta på ett annat sätt. 

"Dagens elever är annorlunda än dem som vårt utbildningssystem skapades för" (Prensky, 2001). De kallas av somliga för "digitala infödingar" medan vi andra är "digitala invandrare". De växer upp med helt andra förutsättningar än vi hade, och för dem är inte IT något som man använder vid speciella tillfällen - IT är en del av livet! Deras värld är för många vuxna okänd. Jag menar att vi måste besöka deras världar, undersöka vad det är som de finner så meningsfullt och omsätta den kunskapen så att vi kan möta barn och ungdomar på deras villkor. Genom att använda de digitala verktyg som ungdomarna själva använder kan vi utifrån den kunskap vi som lärare har om pedagogik och villkor för lärandet skapa en verksamhet som är anpassad för lärande på 2000-talet.

Har du sett Peter Tillbergs tavla "Blir du lönsam, lille vän?" Artikeln från DN är intressant, läs den gärna. Vad får det för konsekvenser att bedriva verksamhet för lärande i ett klassrum där barnen tittar varandra i nacken och läraren står framför dem (osynlig?). Är detta en miljö som gör oss kreativa? Som främjar samarbete? Där barnen aktivt söker kunskap? Där de blir motiverade att lära? Lär sig att kritiskt ifrågasätta? Var finns flexibiliteten? Få av dagens klassrum ser väl ut precis som på bilden, men idén om vad ett klassrum är och hur det ska se ut lever kvar, även om man har modernare möbler.

De flesta utlandsskolor som tar emot elever en kortare tid arbetar utifrån att eleverna har med sig uppgifter från sin lärare hemma. Jag skulle hellre se att de har med sig ett antal mål som vi ska arbeta mot under sin tid hos oss, och inte att de nödvändigtvis ska hinna till sidan 79 i boken. Är det någon som vill ha det så, kommer vi naturligtvis att se till att de har kommit fram till sidan 79 när de åker hem. Men om man arbetar målstyrt utifrån läroplanens mål så blir att nå målen en fråga om pedagogisk kompetens hos läraren där IT-verktyg är självklara hjälpmedel jämte andra mer traditionella läromedel. Varje barn skulle sedan arbeta med en digital portfolio som visar vad de gjort under sin tid i Thailand. 

Vill du att ditt barn ska gå i en sådan skola, eller ligger de här idéerna alltför långt bort ifrån "verkligheten"? Jag menar att  i en sådan skola vi kan träna våra barn för "verkligheten", att få kunskap och kompetens för livet och inte bara lära sig "skolkunskaper". 

  

Fråga - Skolverket och avgifter?

Några har frågat om skolavgiften. Vi kommer antagligen inte att kunna vara en skola med stöd från Skolverket eftersom de är mycket restriktiva med sådana tillstånd. Endast de skolor i områden där det bor ett större antal svenskar permanent och som är där för att de t ex har jobb på ett svenskt företag i utlandet eller arbetar på svensk ambassad får ett sådant tillstånd. DEt ska dessutom finnas minst 20 barn som går i skolan och finnas ett kontinuerligt behov av svensk skola över tid.

I vissa kommuner kan man få med sig skolpengen om man har för avsikt att komma tillbaka till sin gamla skola i Sverige och är utomlands tillfälligt. Det är ännu bara ca 10 kommuner som gör så. Kontakta skolkontoret i din kommun om du vill veta hur de ställer sig till att eleven får med sig skolpengen om ditt barn går i svensk skola utomlands.

I övrigt handlar det om att föräldrarna betalar för sina barns skolgång i Thailand. Jag har undersökt vad internationella samt svenska skolor tar ut för avgift, och i genomsnitt handlar det om ca 5000 Baht/vecka, ca 1000 svenska kronor. Några är dyrare, några billigare. Vi har inte fastställt avgifter, men det är väl troligt att det handlar om en summa i den storleksordningen. Vi startar inte skolan för att tjäna pengar, vi gör detta för att vi vill driva pedagogiska idéer, men det måste naturligtvis gå runt.

Ha gärna synpunkter och kom med kommentarer till hur du ställer dig till att betala för dina barns skolgång (vilket vi ju är ganska ovana vid i Sverige, till skillnad från andra länder).

Mia 

Ny skola i Thailand?

Tidigare i år lades en förfrågan ut på www.sec-thailand.se angående intresse för en svensk skola i området kring Ban Phe, Thailand. Vi har fått in en hel del svar, och eftersom de frågor som ställs kanske är intressant även för andra att ta del av kan det vara hög tid att upprätta en blogg. Ställ frågor, så försöker jag svara så gott det går.

Vi som planerar för skolan är jag, Mia Karlsson (Fil. Dr. i pedagogik) och  Lars-Eric Uneståhl (Fil. Dr. i psykologi - se www.slh.nu). Vi är i planeringsstadiet -  har lokaler och lärare som är intresserade av att arbeta i skolan, men det finns detaljer som återstår att lösa. Framförallt behöver vi veta att det finns föräldrar i  området som är intresserade av att ha sina barn i vår skola. 

Under årens lopp har jag ställt en hel del frågor kring vad skolan är till för. Hur hänger skolan ihop med livet? Vilket samhälle utbildar vi barn och unga för? Vilka kompetenser efterfrågas i framtiden? Hur skapar man en god lärandemiljö? Det finns mängder av frågor som man kan ställa sig kring en skolas utformning. Jag tror att ett tydligt pedagogiskt ledarskap är viktigt för att skapa en god skola. Jag drömmer om att få vara med och skapa en skola dit barnen längtar för att det är roligt att lära. 

I en sådan skola har lärarna en vilja att förstå barns och ungas världar, deras kultur och värden, deras drömmar om livet. En kompetent lärare är intresserad av att varje elev ska uppnå läroplanens mål, har en kompetens som innebär att han/hon kan anpassa pedagogiken till situationen och inte fastna i traditionella utbildningsmönster.

Om du är intresserad av att veta mer, titta in då och då på bloggen och kom gärna med frågor och förslag till diskussionsämnen. Jag kommer att försöka svara på era frågor samt göra inlägg som innebär att efterhand mejsla fram den pedagogiska grundsyn som kommer att prägla skolan (det blir antagligen också ett och annat inlägg kring den Thailändska byråkratin!)  

Mia Karlsson